Lite småtyt oim vad som hänt den senaste perioden. Jag har jobbat en del på Lekia. Jag trivs riktigt bra där också. Men kroppen har inte riktigt varit med mig... Illamående, huvudvärk och trötthet har gjort att jag inte orkat speciellt mycket om dagarna. Och självklart så fort man nämner illamående för någon så får man frågan ´Du är inte gravid va?´ - Svar nej. Jag mår bara jävligt kasst ändå. Hade ju underlättat om det varit en liten figurs fel men nu är fallet att jag bara mår skit utan någon särskild anledning. 

 

Förutom de då, så har livet flytit på ganska bra. Spenderat lite tid med vännerna, och även mycket tid med min pojkvän. Det är skönt att ha honom. Han ger mig mycket drivkraft. 

Jag har egentligen inget mer vettigt att säga så jag försår inte riktigt varför jag ens bloggar. Men ibland får skrivbenten inom mig liv och jag måste bara knappa på tangentbordet. 

Tills vi hörs igen - Ha det bra!

Tänkte prata om en sak som stör mig. Har spenderat hela min dag "bakis" i säng och soffa, kollar igenom den ena bloggen efter den andra som jag alltid gör när jag är trött och tråkig. Loggat in och ut på Facebook för många gånger, och käkat en slice pizza i taget. Och utan att överdriva så har jag nog läst minst femton "påhopp" mot kvinnor och deras vikt. Som kändisbloggare vet man ju med säkerhet att det i stort sätt alltid glider in en elak kommentar om ens hår, livsstil och utseende. Men när man läser vissa saker blir jag mörkrädd. Sådant som "du har alltid varit lite rund men nu har du blivit FET." VEM I HELVETE skriver något sådant till någon? För det första, känner du personen och dess styrka att kunna ta en sån kommentar med en klackspark? Tänk om DU en vacker dag skriver till fel typ av person. En tjej som kanske haft problem med vikten sen liten och bryter ut i någon form av ätstörning! 

Och sen dessa jobbiga annonser om "ät den här frukten och du behöver aldrig tänka på en diet" och blabla... Vem orkar bry sig? Ska man uppmana folk till att vara smala? Ät vad du vill i rätt mängd liksom.... 

Tur att man kan ta en trip down memory lane när det är sånt här pissigt väder ute. Sitter och sträck kollar The Hills, jag kan inte få nog av de liv dom lever. Glammigt på utsidan men på insidan allt annat än lyx. Ser så härligt ut att jobba på det sättet dom gör. Klä sig i en mode influerad stil till jobbet, ett par tighta snyggt åtsittande jeans en charmigt söt topp och ett par enkla men snygga ballerina skor. Ja tack till ett liv i L.A!!! 

Funderar återigen på vad jag kan tänkas arbeta med. Jag är mycket inne på lärare, men att jobba med att skriva vore inte heller fel... hmmm. Ska ner till vägledningscentrum imorgon och välja ut lite kurser att läsa. Kanske blir de några pedagogiska ämnen men även något annat att mixa med. Ju mer annorlunda desstu mindre enformigt = roligare!

Angående rubriken då. Love is not a maybe thing, ja det är precis så det är. Att tvivla på om kärleken är rätt för än betyder att den inte är det. Man ska aldrig behöva tveka och tvivla. Det ska inte vara en rak väg framåt men man ska ändå inte möta på korsningar och återvändsgator. Det ska gå sakta, kringligt och krangligt framåt, en backe upp och en backe ner. Men man ska ändå gå frammåt. Ett rödljus här och var gör inget, stanna upp, lev i stunden, glid vidare. Ja okej nu låter de som om jag pluggat lite för mycket körkortsteori men what tha heck, det är sant! 

 

Okej, jag vet inte om jag sagt det här tidigare men jag har i alla fall fått jobb. Ett små charmigt jobb som jag tror kommer bli roligt. Jag ska jobba i en leksaksbutik. Som liten var det min dröm att jobba i just den butiken. Alltid efter att man fyllt år eller när man sparat ihop ''mycket'' pengar åkte mamma och jag till Lekhuset. Glasdörrarna sköts åt sidan och man gled in med det bredaste leéndet på läpparna, som barn var man i himlen. Och nu för ca två veckor sen fick jag veta att jag ska jobba där i sommar. Ja som sommar extra till och börja med, men vinden kan ju blåsa medvind så vi får se. 

 

Har suttit lite och klurat på vad jag kan tänka mig att göra med min framtid. Och har nu klurat ut några punkter. Får jag ett deltidsjobb så ska jag söka mig lite kurser att läsa till hösten och prio ett är att flytta. 
Jag var nämligen hos min pappa och bonusmamma igår, dom flyttade till en jätte mysig tvåa i Oxelbergen igår. Min bonusmamma började plocka upp en massa saker och när hon hittade sånt hon inte längre har plats för gav hon det till mig. - Så snart har jag ett helt hem ihop packat i kartonger som bara väntar på att få komma till rätta. ÅÅÅH jag längtar så jag spricker. 

 

Det var ett tag sen jag skrev nu, jag är en värdelös bloggare. Men nu de senaste månaderna har det hänt så mycket, så himla fort. Och ändå känns det som om jag står kvar på samma plats fortfande. Lite smått vilsen och osäkert. Efter solsken kommer värsta regnet - det är så sant som det är sagt. Det finns inga medgångar utan motgångar, och tvärt om. Men jag sitter fortfarande här, med en kopp halv kallt kaffe och funderar i regnet. Har haft en omtumlande helg, med både underbara stunder och sådana som skrämt mig enda in till benet. 

 

Tänkte flika in lite om hur helgen har utspelat sig: I fredags var det fint väder, så det blev en tur ut till min lilla morfar - hjälpte till att fixa lite i trädgårn och passade på att sola lite. På kvällen blev det en mysig taco kväll med Josefine, vi halvkollade på hockeyn, drack lite för mycket cola. Jag har inte varit så fnissig och flummig på länge. 
Sedan i lördags var det dags för min pojkvän att träffa min pappa för första gången. Vi åkte och hälsa på dem vid husvagnen. Och som alla andra tjejer är inför ett sådant möte var jag lika nervös. Far och dotter relationen är ju alltid speciell. Men det gick riktigt bra. Tog mig ett glas vin i solen med min kära bonusmamma och njöt. Grillade lite och promenerade runt campingen som dom bor på. Riktigt fint var det! Sedan på kvällen blev de fest, en liten fest var det väl tänkt men det eskalerade ganska snabbt och ifrån ingenstanns kom det åtta personer till. Det blev en utgång lite utöver det vanliga, med både nya och gamla möten. Mycket skratt och även mycket dricka, så nästa helg blir en vit helg. Hur frestad jag än kommer bli så ska jag hålla mig till det.

 

 

 

 

 

Hur som helst för att få perspektiv på det hela. Ett liv i film verkar som de simplaste. Men är det de bästa? Att veta allting i förväg? Inget tjaffs om att falla fritt i de okända. Nä den bästa filmen är den som rullar från dag ett till sista tagningen. Den du lever i. Den som kallas "the story of my life". Jag talar om livet. 

Jag har varit med om så många motgångar att jag inte kan räkna på varken fingrar eller tår. Inräknat är hjärtesorg, av brusten kärlek och förlorade vänner, familjemedlemmar som glidit än ur händerna. Misslyckade försök med drömmar, etc. Men man måste gråter ut, skrika, ja vad man än behöver. Töm kroppen på tunga känslor, annars kan man aldrig lätta. Ta sig själv i kragen och slita sig själv upp, ingen annan kan hjälpa dig med kampen som pågår inombords. So just go with everything. Ta dig fram i livet! 

Jag känner hur jag snart själv kan få lätta,  börjar redan nu! Snart flyger jag - se upp! 

 

Efter denna bibel vill jag bara dela med mig av helgens planer. Det blir en utgång imorgon för att fira att min fina vän Sophie fyllt 20 år. Och det blir inget bar häng, utan nattklubb och dansa tills fötterna blöder. (Skoskav tippar jag väl på där). Bjuder därför på en bild ifrån när jag senast var på puls tillsammans med min fina vän Louise. Puss! 

 

 

 Idag är en sån där lite halv tråkig dag. Vaknar upp till snöblandat regn imorse och hade då på känn att denna dag skulle bli lång. 

Men så fel jag hade. Trots att den varit lite upp och ner så har den gått relativt fort. Kan bero på att jag spenderade de mesta av tiden i sängen och kollat ikapp Once Upon A Time och Pretty Little Liars. Nu har jag kommit till The Walking Dead och därefter blir det The Vampire Diaries. Jag verkligen ÄLSKAR min film/serie dagar. Ibland finns det inget härligare än tända ljus, choklad och ett riktigt maraton av film eller serier. 

 

Imorgon blir det att gå upp tidigt för att dra till körskolan och sedan ska jag eventuellt möta upp killen. Man kan säga att dagen blir lite utav en överraskning?

Well well, den låten har limmat sig fast i skallen på mig. All of me - John Legend. Började i helgen när min kära vän Louise spelade den och nu kan jag inte sluta sjunga på den. Tänk om viktiga saker kunde fastna lika bra ... 

 

Den här dagen började inget vidare. Vaknade skapligt och satte mig i soffan med en skål yoghurt. Men jag tyckte väl att yoghurten behövde ''spettsas'' så jag kastade ner telefonen där också. Klantarsel var de ja ... 

Övningskörde med mamma lite senare och de gick relativt bra (läs relativt med STORA feta bokstäver).

Kom hem och var väl på ett lagom humör. kände ett stort behov av närhet och ompyssling av själen, men hade ingen som kunde skänka mig de så gick ner mig i känslor för en stund. What is going on?! Jag har de ju egentligen så förbannat bra men ändå vill jag ha mer? Som sagt, jag begär inget  men jag vill ha allt! 

 

Följde med min syster och hämtade upp Willepille på fritis. Har saknat min lilla bumbibjörn. Och han var så gosig. Satte sig i min famn efter att han badat och gosade lite. Närhet och kärlek från ett barn är nog den finaste och renaste kärleken av alla. För dom begär ingenting tillbaka. Längtar till den dagen då jag har egna barn och gör precis likadant. Den dagen jag sitter i min soffa ifrån Mio med en litten knodd i famnen och en man som älskar mig över allt annat bredvid ska jag fan inte klaga på ett skit. Kärlek för mig är viktigast. Man kan ha hur mycket pengar som helst i världen men man blir aldrig riktigt rik om man inte är omringad av de man älskar! 

 

Vi isidosätter allt poesi tjabbel och fokuserar på något helt oviktigt istället. JAG har missat tre avsnitt av Pretty Little Liars, vad i helsike hände? Glider mamma förbi tv:n när pretty är på och pratar MÅSTE jag spola tillbaka för att inte missa en enda sekund av de. För de går ju absoult inte att missa något! Men nu har jag ''glömt'' (läs struntat) i alla kolla de senaste avsnitten. Har jag känt att jag inte haft tid? Eller har jag bara väntat på rätt tillfälle att kika? De vetifan.

 

Nää nu kallar en varm dusch på mig, och sedan ska jag lägga mig i sängen och sträck kolla allt jag missat på mina favorit serier. Hejsvejs i lingongrejs.

 

Drömde en förbannat bra dröm inatt, fick leva ut mina polis drömmar. Sprang runt i min fina uniform tillsammans med min manliga (läs snygga) kollega och var bara allmänt bäst. Hängde på max i resecentrum. Gött!

Nae nu blir jag väldigt stressad över vad jag ska göra med min framtid. Är så kluven med mina drömmar... de löser sig nog tillslut. 

 

Ska strax fixa mig för att dra till körskolan, körlektion idag. Hoppas att jag klarar av det utan att snyta mig var tionde sekund. Hihi! 

 

Onsdag, redan den 19:e. Tiden går fort när man har roligt. Snart är det valborg och första maj tåget och innan vi vet ordet av så är det juni. Men det ska krävas ett mirakel för att sommaren ska hinna ikapp tills dess... Det är snökaos i vissa delar av Sverige nu. SNÖKAOS NU?! 

Tog tag i mig själv och gick till gymmet igår trots min lilla förkylning. Började med cardio i ca 35min, kroppen orkade inte med mer än så. Därefter körde jag igenom X-Force programmet, nästan i alla fall. Hade ingen ork i benen så hoppade över ben maskierna. Gick istället upp på ovanvåningen och körde lite squats för att kompensera lite. Idag mår armarna och axlarna värst... 

 

Min dag ser ut såhär: Just nu väntar jag på mat, makaronipudding är så jäkla gött. Däefter har jag några ''ärenden'' att utretta och efter de ska jag till körskolan och plugga teori med Frida. Efter de ska jag förbi min älskade syster en sväng och sedan vidare till hageby och möta upp pojkvännen. Thats right, det behövde inte börja snöa i helvetet för att jag skulle hitta någon som får mig att må såhär. Och som dessutom besvarar mina känslor. Eller vad vet jag de kanske snöat där med... ingen plats jag brukar hänga på precis. Det snörar ju överallt annat ändå så. 

 

För att fylla ut det här inlägget bjuder jag på två bilder ifrån turkiet ifrån i höstas. Kände att det behövdes lite värme.

Njuter av livet på mitt egna sätt. Jag må vara en jobbsökande liten tjej med lite att säga till om. 20 bast med en dröm om att fltta hemifrån. Men f*n så bra jag mår just nu. svävar på moln och njuter av varenda liten sekund som livet ger mig. 
Prio ett nu är att skaffa mig ett jobb så att jag kan få in lite kronor i månaden och därefter ska jag söka lite kurser att läsa vid sidan av. Men så fort jag får en stabil inkomst är det dags att fltta hemifrån. Jag mognade väldigt tidigt, och är nu trött på att bo hemma. Känns som om jag spricker om jag bor hemma mer. Och dom jävlarna som säger ''njut så länge du kan'' eller '' de är inte de viktigaste'' kan dra dit pepparn växer för dem förstår sig inte på mig ALLS. Jaja

 

Idag var en riktig vårdag. Promenerade i solskenet och njöt utav varje sekund. Såg fina små blommor intill vägkanten. Folk gick till och med och åt glass, och DE är väl ändå ett vårtecken. Nu ska de bara bli lite varmare och sen är sommaren snart här. Och med dom känslorna som bubblar i kroppen just nu så har jag på känn att det kan bli en riktigt fin sommar. 

 

 

Vaknade upp i morse och sneglade på telefonen för att se vad klockan va, och chockad blev jag när jag såg att det redan är den ANDRE MARS. Vad hände med den förste mars? Jo jag låg bakis genom hela den dagen... Märkligt vad tiden springer iväg även om man inte gör någonting särskilt. Idag kommer jag i princip gör likadant som gårdagen. Ligga i soffan och kolla serier, kanske ta en promenad men de är nog de roligaste som händer denna dag. 

 

Har bara en sak att tillägga, aldrig mer alkohol. Jag förstår inte varför man envisas med att dricka det VARJE gång...? Vad är det som gör den så rolig, är du en rolig person så kommer du garanterat vara rolig utan den också. Det enda den ger är en baksmälla som kostar dig en hel dag. Nä, aldrig mer alkohol.... 
Men det var ju After Ski på puls och då ville mina kära vänner att jag skulle följa med och eftersom jag hade fribiljett så kände jag att jag inte hade något att förlora. 

Sitte här och småfryser under en filt, med Vampire Diaries på svag volym på tv:n och funderar lite. Har några punkter att ta upp. Känner att jag är i behov av att skriva av mig.

Först vill jag bara påpeka att killar på tv är SÅ mycket vettigare än dem man träffar på i verkligheten. Kanske beror de på att dem är uppgjorda karaktärer eller så har någon långt borta i staterna kommit underfund med hur man ska uppvakta, bahandla och främst agera mot en tjej/kvinna. Närhet, ömhet och små fint viskade ord sent på kvällen när man som mest behöver de är något inte många förstår. Men ord är inte allt. För agerar man inte efter det man säger så kan man lika gärna strunta i att säga någonting alls. 
Jag själv, blotta 20 år gammal är redan trött på dagens killar. De man träffar verkar så bra till en början, man får den bubblande känslan i kroppen. Man genomgår dagarna, mer livnär sig, på ett ''fjuttigt'' sms som lyder; 'Jag saknar dig', eller bara ett kort 'tänker på dig'. Egentligen krävs det inte alls mycket för att tillfredställa just mig. Jag är nog som många andra tjejer, felläst. Är jag intresserad av en kille räcker det med ett litet sms eller samtal mellan hans så tidskrävande arbetsuppgifter eller sysslor. Bara vetskapen om att han tänker på mig, saknar mig och skulle vilja vara i min närhet räcker. För då vet jag att jag inte behöver sätta några höga förväntningar när man ses, utan att bara hans närhet är allt jag vill ha för jag vet då att det är ömsesidigt. 

Men killar gör det dem är bäst på, sätter ribban högt och river hindret. Struntar helt i de förhoppningar, för att inte tala om känslor de redan hällt över oss. Sakta men säkert blir de allt mer frånvarande tills man en dag vaknar och inser att man inte haft en normal konversation på mer än en vecka. Worthless om du frågar mig. Don't lead me on and then shit right in my face, har tillräckligt med skit att städa undan som det är. 

Sen vill jag också nämna att efter regn kommer solsken. You got it sister. Killen som ''dumpade'' dig på de klassiska sättet har gjort dig en tjänst. Du har fått chansen att börja om. Chansen att fokusera på enbart dig själv istället för att ha behövt ge dig in i något som var dömt från början, bara att du inte kunde se det för att du var så kär. Man behandlar inte en människa man bryr sig om på det sättet, man låter inte en annan vänta. Så, win win. Better to be bittersweet than just bitter. Så en ny förändring kan betyda, en ny sysselsättning så som träning, eller något annat kul - du kanske gillar att spela monopol så joina då en monopollover grupp på facebook. Eller varför inte de klassiska, en ny hårfärg, ett nytt klädesplagg eller något annat som kan pryda din vackra kropp. Är själen grå så får du ta till färger, är kroppen dyster så köp en ny tröja. Det betyder inte att du ''målar över'' de som hänt utan mer att du gör något fint av något ''tragiskt''. Jag själv funderar på att klippa av håret en aning, inte för mycket men sådär precis lagom. Färga de lite ljusare och förnya mig på det viset. Inte pga av hjärtesorg utan mer för att det är vår och våren är till för förändring. 

 

'' When she transformed into a butterfly, the caterpillars spoke. Not of her beauty, but of her wierdness. They wanted her to change back into what she always had been. But she had wings.''