Allt jag behöver har jag inom mig
Tystnad, tagning.
Tänk om livet skulle vara mer som filmer. Det börjar ensamt, enplanat och enkelt. Du vaknar upp med ett perfekt självfall på håret. En dag på jobbet utan smink gör dig ingenting för dina naturliga drag är precis de du behöver. Fransarna behöver inte målas med onödigt kladd, dom är långa och perfekt fylliga. Kinderna lagom rosiga och redo för alla väder. Du träffar någon hemlig själ och ditt hjärta attackeras av känslor. Du är beredd på ett nedfall, för alla bra filmer innefattar en twist. Men i slutändan vet du att allt löser sig. För ditt hjärtas riddare kommer antingen förklara sin kärlek genom en iscensatt dans break-out på en tågstation som Timberlake i Friends With Benefits. Eller varför inte bara komma inspringandes på ditt kontor när du ska bli exporterad ifrån landet du lever i, be dig hålla käften och gifta dig med honom som Reynolds gör i The Proposal? Lite hårt, men han visste vad han ville.
Hur som helst för att få perspektiv på det hela. Ett liv i film verkar som de simplaste. Men är det de bästa? Att veta allting i förväg? Inget tjaffs om att falla fritt i de okända. Nä den bästa filmen är den som rullar från dag ett till sista tagningen. Den du lever i. Den som kallas "the story of my life". Jag talar om livet.
Jag har varit med om så många motgångar att jag inte kan räkna på varken fingrar eller tår. Inräknat är hjärtesorg, av brusten kärlek och förlorade vänner, familjemedlemmar som glidit än ur händerna. Misslyckade försök med drömmar, etc. Men man måste gråter ut, skrika, ja vad man än behöver. Töm kroppen på tunga känslor, annars kan man aldrig lätta. Ta sig själv i kragen och slita sig själv upp, ingen annan kan hjälpa dig med kampen som pågår inombords. So just go with everything. Ta dig fram i livet!
Jag känner hur jag snart själv kan få lätta, börjar redan nu! Snart flyger jag - se upp!
Efter denna bibel vill jag bara dela med mig av helgens planer. Det blir en utgång imorgon för att fira att min fina vän Sophie fyllt 20 år. Och det blir inget bar häng, utan nattklubb och dansa tills fötterna blöder. (Skoskav tippar jag väl på där). Bjuder därför på en bild ifrån när jag senast var på puls tillsammans med min fina vän Louise. Puss!
