Tänkte prata om en sak som stör mig. Har spenderat hela min dag "bakis" i säng och soffa, kollar igenom den ena bloggen efter den andra som jag alltid gör när jag är trött och tråkig. Loggat in och ut på Facebook för många gånger, och käkat en slice pizza i taget. Och utan att överdriva så har jag nog läst minst femton "påhopp" mot kvinnor och deras vikt. Som kändisbloggare vet man ju med säkerhet att det i stort sätt alltid glider in en elak kommentar om ens hår, livsstil och utseende. Men när man läser vissa saker blir jag mörkrädd. Sådant som "du har alltid varit lite rund men nu har du blivit FET." VEM I HELVETE skriver något sådant till någon? För det första, känner du personen och dess styrka att kunna ta en sån kommentar med en klackspark? Tänk om DU en vacker dag skriver till fel typ av person. En tjej som kanske haft problem med vikten sen liten och bryter ut i någon form av ätstörning! 

Och sen dessa jobbiga annonser om "ät den här frukten och du behöver aldrig tänka på en diet" och blabla... Vem orkar bry sig? Ska man uppmana folk till att vara smala? Ät vad du vill i rätt mängd liksom.... 

Tur att man kan ta en trip down memory lane när det är sånt här pissigt väder ute. Sitter och sträck kollar The Hills, jag kan inte få nog av de liv dom lever. Glammigt på utsidan men på insidan allt annat än lyx. Ser så härligt ut att jobba på det sättet dom gör. Klä sig i en mode influerad stil till jobbet, ett par tighta snyggt åtsittande jeans en charmigt söt topp och ett par enkla men snygga ballerina skor. Ja tack till ett liv i L.A!!! 

Funderar återigen på vad jag kan tänkas arbeta med. Jag är mycket inne på lärare, men att jobba med att skriva vore inte heller fel... hmmm. Ska ner till vägledningscentrum imorgon och välja ut lite kurser att läsa. Kanske blir de några pedagogiska ämnen men även något annat att mixa med. Ju mer annorlunda desstu mindre enformigt = roligare!

Angående rubriken då. Love is not a maybe thing, ja det är precis så det är. Att tvivla på om kärleken är rätt för än betyder att den inte är det. Man ska aldrig behöva tveka och tvivla. Det ska inte vara en rak väg framåt men man ska ändå inte möta på korsningar och återvändsgator. Det ska gå sakta, kringligt och krangligt framåt, en backe upp och en backe ner. Men man ska ändå gå frammåt. Ett rödljus här och var gör inget, stanna upp, lev i stunden, glid vidare. Ja okej nu låter de som om jag pluggat lite för mycket körkortsteori men what tha heck, det är sant! 

 

Okej, jag vet inte om jag sagt det här tidigare men jag har i alla fall fått jobb. Ett små charmigt jobb som jag tror kommer bli roligt. Jag ska jobba i en leksaksbutik. Som liten var det min dröm att jobba i just den butiken. Alltid efter att man fyllt år eller när man sparat ihop ''mycket'' pengar åkte mamma och jag till Lekhuset. Glasdörrarna sköts åt sidan och man gled in med det bredaste leéndet på läpparna, som barn var man i himlen. Och nu för ca två veckor sen fick jag veta att jag ska jobba där i sommar. Ja som sommar extra till och börja med, men vinden kan ju blåsa medvind så vi får se. 

 

Har suttit lite och klurat på vad jag kan tänka mig att göra med min framtid. Och har nu klurat ut några punkter. Får jag ett deltidsjobb så ska jag söka mig lite kurser att läsa till hösten och prio ett är att flytta. 
Jag var nämligen hos min pappa och bonusmamma igår, dom flyttade till en jätte mysig tvåa i Oxelbergen igår. Min bonusmamma började plocka upp en massa saker och när hon hittade sånt hon inte längre har plats för gav hon det till mig. - Så snart har jag ett helt hem ihop packat i kartonger som bara väntar på att få komma till rätta. ÅÅÅH jag längtar så jag spricker.