Sitte här och småfryser under en filt, med Vampire Diaries på svag volym på tv:n och funderar lite. Har några punkter att ta upp. Känner att jag är i behov av att skriva av mig.

Först vill jag bara påpeka att killar på tv är SÅ mycket vettigare än dem man träffar på i verkligheten. Kanske beror de på att dem är uppgjorda karaktärer eller så har någon långt borta i staterna kommit underfund med hur man ska uppvakta, bahandla och främst agera mot en tjej/kvinna. Närhet, ömhet och små fint viskade ord sent på kvällen när man som mest behöver de är något inte många förstår. Men ord är inte allt. För agerar man inte efter det man säger så kan man lika gärna strunta i att säga någonting alls. 
Jag själv, blotta 20 år gammal är redan trött på dagens killar. De man träffar verkar så bra till en början, man får den bubblande känslan i kroppen. Man genomgår dagarna, mer livnär sig, på ett ''fjuttigt'' sms som lyder; 'Jag saknar dig', eller bara ett kort 'tänker på dig'. Egentligen krävs det inte alls mycket för att tillfredställa just mig. Jag är nog som många andra tjejer, felläst. Är jag intresserad av en kille räcker det med ett litet sms eller samtal mellan hans så tidskrävande arbetsuppgifter eller sysslor. Bara vetskapen om att han tänker på mig, saknar mig och skulle vilja vara i min närhet räcker. För då vet jag att jag inte behöver sätta några höga förväntningar när man ses, utan att bara hans närhet är allt jag vill ha för jag vet då att det är ömsesidigt. 

Men killar gör det dem är bäst på, sätter ribban högt och river hindret. Struntar helt i de förhoppningar, för att inte tala om känslor de redan hällt över oss. Sakta men säkert blir de allt mer frånvarande tills man en dag vaknar och inser att man inte haft en normal konversation på mer än en vecka. Worthless om du frågar mig. Don't lead me on and then shit right in my face, har tillräckligt med skit att städa undan som det är. 

Sen vill jag också nämna att efter regn kommer solsken. You got it sister. Killen som ''dumpade'' dig på de klassiska sättet har gjort dig en tjänst. Du har fått chansen att börja om. Chansen att fokusera på enbart dig själv istället för att ha behövt ge dig in i något som var dömt från början, bara att du inte kunde se det för att du var så kär. Man behandlar inte en människa man bryr sig om på det sättet, man låter inte en annan vänta. Så, win win. Better to be bittersweet than just bitter. Så en ny förändring kan betyda, en ny sysselsättning så som träning, eller något annat kul - du kanske gillar att spela monopol så joina då en monopollover grupp på facebook. Eller varför inte de klassiska, en ny hårfärg, ett nytt klädesplagg eller något annat som kan pryda din vackra kropp. Är själen grå så får du ta till färger, är kroppen dyster så köp en ny tröja. Det betyder inte att du ''målar över'' de som hänt utan mer att du gör något fint av något ''tragiskt''. Jag själv funderar på att klippa av håret en aning, inte för mycket men sådär precis lagom. Färga de lite ljusare och förnya mig på det viset. Inte pga av hjärtesorg utan mer för att det är vår och våren är till för förändring. 

 

'' When she transformed into a butterfly, the caterpillars spoke. Not of her beauty, but of her wierdness. They wanted her to change back into what she always had been. But she had wings.''

Har nu i en veckas tid haft ett litet uppehåll på gymmet. Men jag kan säga att det är skönt att var tillbaka, trots att det gick lite sämre idag. Hade hoppats på en höjning men de kommer snart att ske. Imorgon är jag uppbokad på ett Zumba pass tillsammans med två av mina favorit-tjejer. 
Försöker att inte sätta sån press på mig själv när de gäller träningen men de resulterar ändå i de... Och oftast slutar de med att jag tröttnar och har ännu ett avbrott.

 

Jaja, nu sitter jag här i soffan efter ett segt ben pass och äter lite chicken och kollar tv. Strax är de dags att sova, för imorgon blir det upp skapligt. Ska firas av min kära lille morbror imorgon (fyller 20 på onsdag, just saying). Life is good!