Lite småtyt oim vad som hänt den senaste perioden. Jag har jobbat en del på Lekia. Jag trivs riktigt bra där också. Men kroppen har inte riktigt varit med mig... Illamående, huvudvärk och trötthet har gjort att jag inte orkat speciellt mycket om dagarna. Och självklart så fort man nämner illamående för någon så får man frågan ´Du är inte gravid va?´ - Svar nej. Jag mår bara jävligt kasst ändå. Hade ju underlättat om det varit en liten figurs fel men nu är fallet att jag bara mår skit utan någon särskild anledning. 

 

Förutom de då, så har livet flytit på ganska bra. Spenderat lite tid med vännerna, och även mycket tid med min pojkvän. Det är skönt att ha honom. Han ger mig mycket drivkraft. 

Jag har egentligen inget mer vettigt att säga så jag försår inte riktigt varför jag ens bloggar. Men ibland får skrivbenten inom mig liv och jag måste bara knappa på tangentbordet. 

Tills vi hörs igen - Ha det bra!

Det var ett tag sen jag skrev nu, jag är en värdelös bloggare. Men nu de senaste månaderna har det hänt så mycket, så himla fort. Och ändå känns det som om jag står kvar på samma plats fortfande. Lite smått vilsen och osäkert. Efter solsken kommer värsta regnet - det är så sant som det är sagt. Det finns inga medgångar utan motgångar, och tvärt om. Men jag sitter fortfarande här, med en kopp halv kallt kaffe och funderar i regnet. Har haft en omtumlande helg, med både underbara stunder och sådana som skrämt mig enda in till benet. 

 

Tänkte flika in lite om hur helgen har utspelat sig: I fredags var det fint väder, så det blev en tur ut till min lilla morfar - hjälpte till att fixa lite i trädgårn och passade på att sola lite. På kvällen blev det en mysig taco kväll med Josefine, vi halvkollade på hockeyn, drack lite för mycket cola. Jag har inte varit så fnissig och flummig på länge. 
Sedan i lördags var det dags för min pojkvän att träffa min pappa för första gången. Vi åkte och hälsa på dem vid husvagnen. Och som alla andra tjejer är inför ett sådant möte var jag lika nervös. Far och dotter relationen är ju alltid speciell. Men det gick riktigt bra. Tog mig ett glas vin i solen med min kära bonusmamma och njöt. Grillade lite och promenerade runt campingen som dom bor på. Riktigt fint var det! Sedan på kvällen blev de fest, en liten fest var det väl tänkt men det eskalerade ganska snabbt och ifrån ingenstanns kom det åtta personer till. Det blev en utgång lite utöver det vanliga, med både nya och gamla möten. Mycket skratt och även mycket dricka, så nästa helg blir en vit helg. Hur frestad jag än kommer bli så ska jag hålla mig till det.

 

 

 

 

Onsdag, redan den 19:e. Tiden går fort när man har roligt. Snart är det valborg och första maj tåget och innan vi vet ordet av så är det juni. Men det ska krävas ett mirakel för att sommaren ska hinna ikapp tills dess... Det är snökaos i vissa delar av Sverige nu. SNÖKAOS NU?! 

Tog tag i mig själv och gick till gymmet igår trots min lilla förkylning. Började med cardio i ca 35min, kroppen orkade inte med mer än så. Därefter körde jag igenom X-Force programmet, nästan i alla fall. Hade ingen ork i benen så hoppade över ben maskierna. Gick istället upp på ovanvåningen och körde lite squats för att kompensera lite. Idag mår armarna och axlarna värst... 

 

Min dag ser ut såhär: Just nu väntar jag på mat, makaronipudding är så jäkla gött. Däefter har jag några ''ärenden'' att utretta och efter de ska jag till körskolan och plugga teori med Frida. Efter de ska jag förbi min älskade syster en sväng och sedan vidare till hageby och möta upp pojkvännen. Thats right, det behövde inte börja snöa i helvetet för att jag skulle hitta någon som får mig att må såhär. Och som dessutom besvarar mina känslor. Eller vad vet jag de kanske snöat där med... ingen plats jag brukar hänga på precis. Det snörar ju överallt annat ändå så. 

 

För att fylla ut det här inlägget bjuder jag på två bilder ifrån turkiet ifrån i höstas. Kände att det behövdes lite värme.

Njuter av livet på mitt egna sätt. Jag må vara en jobbsökande liten tjej med lite att säga till om. 20 bast med en dröm om att fltta hemifrån. Men f*n så bra jag mår just nu. svävar på moln och njuter av varenda liten sekund som livet ger mig. 
Prio ett nu är att skaffa mig ett jobb så att jag kan få in lite kronor i månaden och därefter ska jag söka lite kurser att läsa vid sidan av. Men så fort jag får en stabil inkomst är det dags att fltta hemifrån. Jag mognade väldigt tidigt, och är nu trött på att bo hemma. Känns som om jag spricker om jag bor hemma mer. Och dom jävlarna som säger ''njut så länge du kan'' eller '' de är inte de viktigaste'' kan dra dit pepparn växer för dem förstår sig inte på mig ALLS. Jaja

 

Idag var en riktig vårdag. Promenerade i solskenet och njöt utav varje sekund. Såg fina små blommor intill vägkanten. Folk gick till och med och åt glass, och DE är väl ändå ett vårtecken. Nu ska de bara bli lite varmare och sen är sommaren snart här. Och med dom känslorna som bubblar i kroppen just nu så har jag på känn att det kan bli en riktigt fin sommar. 

 

 

Sitte här och småfryser under en filt, med Vampire Diaries på svag volym på tv:n och funderar lite. Har några punkter att ta upp. Känner att jag är i behov av att skriva av mig.

Först vill jag bara påpeka att killar på tv är SÅ mycket vettigare än dem man träffar på i verkligheten. Kanske beror de på att dem är uppgjorda karaktärer eller så har någon långt borta i staterna kommit underfund med hur man ska uppvakta, bahandla och främst agera mot en tjej/kvinna. Närhet, ömhet och små fint viskade ord sent på kvällen när man som mest behöver de är något inte många förstår. Men ord är inte allt. För agerar man inte efter det man säger så kan man lika gärna strunta i att säga någonting alls. 
Jag själv, blotta 20 år gammal är redan trött på dagens killar. De man träffar verkar så bra till en början, man får den bubblande känslan i kroppen. Man genomgår dagarna, mer livnär sig, på ett ''fjuttigt'' sms som lyder; 'Jag saknar dig', eller bara ett kort 'tänker på dig'. Egentligen krävs det inte alls mycket för att tillfredställa just mig. Jag är nog som många andra tjejer, felläst. Är jag intresserad av en kille räcker det med ett litet sms eller samtal mellan hans så tidskrävande arbetsuppgifter eller sysslor. Bara vetskapen om att han tänker på mig, saknar mig och skulle vilja vara i min närhet räcker. För då vet jag att jag inte behöver sätta några höga förväntningar när man ses, utan att bara hans närhet är allt jag vill ha för jag vet då att det är ömsesidigt. 

Men killar gör det dem är bäst på, sätter ribban högt och river hindret. Struntar helt i de förhoppningar, för att inte tala om känslor de redan hällt över oss. Sakta men säkert blir de allt mer frånvarande tills man en dag vaknar och inser att man inte haft en normal konversation på mer än en vecka. Worthless om du frågar mig. Don't lead me on and then shit right in my face, har tillräckligt med skit att städa undan som det är. 

Sen vill jag också nämna att efter regn kommer solsken. You got it sister. Killen som ''dumpade'' dig på de klassiska sättet har gjort dig en tjänst. Du har fått chansen att börja om. Chansen att fokusera på enbart dig själv istället för att ha behövt ge dig in i något som var dömt från början, bara att du inte kunde se det för att du var så kär. Man behandlar inte en människa man bryr sig om på det sättet, man låter inte en annan vänta. Så, win win. Better to be bittersweet than just bitter. Så en ny förändring kan betyda, en ny sysselsättning så som träning, eller något annat kul - du kanske gillar att spela monopol så joina då en monopollover grupp på facebook. Eller varför inte de klassiska, en ny hårfärg, ett nytt klädesplagg eller något annat som kan pryda din vackra kropp. Är själen grå så får du ta till färger, är kroppen dyster så köp en ny tröja. Det betyder inte att du ''målar över'' de som hänt utan mer att du gör något fint av något ''tragiskt''. Jag själv funderar på att klippa av håret en aning, inte för mycket men sådär precis lagom. Färga de lite ljusare och förnya mig på det viset. Inte pga av hjärtesorg utan mer för att det är vår och våren är till för förändring. 

 

'' When she transformed into a butterfly, the caterpillars spoke. Not of her beauty, but of her wierdness. They wanted her to change back into what she always had been. But she had wings.''

Har nu i en veckas tid haft ett litet uppehåll på gymmet. Men jag kan säga att det är skönt att var tillbaka, trots att det gick lite sämre idag. Hade hoppats på en höjning men de kommer snart att ske. Imorgon är jag uppbokad på ett Zumba pass tillsammans med två av mina favorit-tjejer. 
Försöker att inte sätta sån press på mig själv när de gäller träningen men de resulterar ändå i de... Och oftast slutar de med att jag tröttnar och har ännu ett avbrott.

 

Jaja, nu sitter jag här i soffan efter ett segt ben pass och äter lite chicken och kollar tv. Strax är de dags att sova, för imorgon blir det upp skapligt. Ska firas av min kära lille morbror imorgon (fyller 20 på onsdag, just saying). Life is good!

 

Imorgon är ingen vanlig dag. 
Jag undrar varför vi målar upp en sån viktig bild över saker. Varför ska man ''fira'' alla möjliga olika händelser på enbart vissa datum och dagar? Ja firar jul 24+25 december, nyår den sista dagen på året, min födelsedag den 12 februari etc etc.. varför ska jag fylla hela jävla kalendern med extra ''speciella'' dagar? Varje dag i livet borde väl ändå vara speciell. So what om du blev ihop med din pojkvän den 14 juli (exempel)? Måste du då fira den 14:e VARJE månad? Bullsh*t i mängder. 

 

Jag vet att det låter som om jag själv inte bryr mig om dessa händelser och aldrig följer normen i denna kategori, men ska jag vara helt ärlig är jag precis lika dan själv. Även om jag inte vill vara de. Det positiva är ju att jag de senaste månaderna har börjat bry mig mer om de viktiga detaljerna i livet, och låtit allt runt omkring falla på plats av sig själv. Känner att den inställningen kanske är bäst. Är saker menade att hända, så är det precis de dem kommer göra också - hända! Och vi behöver ingen speciell dag för att påminna oss om vad saker och ting betyder för oss, det meningsfulla betyder lika mycket varje dag!

 

Any who, du hederliga läsare - jag kan ärligt säga att du kommer nog inte förstå vad just detta inlägg grundar i. Men de för mig kvittar också. Jag vet bara att jag för ett år sen var fylld med speciella känslor för en speciell person. Jag var nervös, nyfiken och förväntansfull. I princip samma känslor som jag bär på nu, även om morgondagen inte har något speciellt att erbjuda mig denna gång. 

 

Åh det där snacket om att ''spöken finns inte... det är bara inbilningar'' - jag har bara ett svar till de ''eat shit and die b*tch, spöken finns visst!'' Stod face to face med ett nyss... eller ja. Kanske inte nyss utan för fem minuter sedan. Kanske inte face to face eftersom dom inte har några ansikten men ÄNDÅ! Jag hörde ett i allafall. Nu skiter vi i detaljer. Jag blev rädd och det är de värsta. 

Inte för att jag tror på medium för de låter lite överdrivet. Men jag tror f*n alla borde kolla upp sina hem... Usch för att sova ensam inatt. Ingen sovplats ledig hos någon? 

 

 

För ett år sedan lovade jag mig själv att aldrig börja dricka kaffe. Jag avskydde smaken och trodde då att jag aldrig skulle bli fast i skiten. Men inte visste jag då att jag ett år senare skulle sitta med en kopp i handen och tänka ''hur hamnade jag här''. det började som en social grej, kollegorna på jobbet tog sig en kopp och jag ville inte sitta där med mitt smaksatta loka vatten så det blev en kopp för mig med. Tidigare har de varit tio kilo socker i koppen för att jag ens ska tänka tanken av att dricka de, men då jag börjat välja de med ''nyttiga'' alternativen har sockret helt enkelt plockats bort. 

Nu när det blivit rutin på de hela börjar jag alltid ett jobb pass med en kopp kaffe. Jag gillar mornarna här på  Klingsberg, fridfullt. Tar mig alltid en paus i arbetet med en kopp kaffe och ett bläddrande på telefonen. Det är vad jag behöver för att kicka igång dagen. Strax är koppen tom och jag ska då börja arbetet ordentligt. Känner mig ovanligt pigg och glad idag, och jag kan själv inte förstå varför. Har knappt sovit något inatt, och dessutom ska jag jobba till 18. Men det är något med denna dag som är så bra. Kanske beror de på att det är Rix fm här i norrpan, eller bara för att solen skiner. Vi tar en klunk kaffe på de!

Som jag sa är de Rix fm, och även om jag inte bryr mig något nämnvärt om vilka artister som kommer hit så lockar de lite - bara för att de är tradition. 

 

 

Har nu suttit tillsammans med min syster och kollat resor, vi är fyra girls som ska dra iväg på solsemester en vecka i september. Passande då de står som spön i backen utanför fönstret på jobbet och åskan dånar ovanför huvudena på oss. Vill bara bort från vardagen, folket, ja landet i största allmänhet. 
Jobbigt att behöva vänta till september, men jag fick ju ladda om batterierna en aning under helgen i alla fall. Jag och tre vänner spenderade den nämligen på visingö, och bara att vara där räckte. Vi behövde inte göra något nämnvärt för att de skulle vara avkopplande. Miljön där är så annorlunda min vardags miljö. Fint som snus. 

Har beslutat mig för att köra intensivt med träning och kost nu fram till resan. Så får vi se om beachen lockar något nämnvärt. Haha. Det värsta som finns är när man är fast beslutsam för något och de skiter sig (man låter de skita sig). Jag har lovat mig själv så många gånger att jag ska börja träna men de lyckas alltid slinka inursäker. Men fine vill jag se ut som en strandad val får jag fan skylla mig själv! A moment on the lips, a lifetime on the hips. 
Adjö!

 

Och så var denna sommar framme vid slutet. Snart i alla fall... Det har varit en underbar sommar på många sätt, men som med alling har det funnits motgångar. 
Sitter för tillfällt och funderar på vad jag ska göra med hösten. Måste plugga och samtidigt jobba, vilket är något jag försöker att pussla ihop. Kommer ha ett hårt liv framöver, men det kanske är just vad man behöver för att verkligen känna att man lever? 
Vi väntar just nu på att en ny dörr ska öppnas, med nya möjligheter. Tills dess får vi ta itu med det som går att ta itu med. 

Vi jobbar och står i tills vidare, har vi tur kan vi jobba så pas mycket att vi får en stabil inkomst så att vi vartefter kan skafffa oss en liten lägenhet i stan. Jag tror att jag fokuserar så pass mycket på att flytta hemifrån just för att tanken av att vara helt ensam skrämmer mig lite. Att enbart ha sig själv att relatera till, komma hem till en fint inredd lägenhet. Att inse att min barndom officiellt är över, det är fan sorgligt på ett sätt... 

Ja men självklart är det så. Man an ju inte förvänta sig något storslaget om man inte är vilig att prestera? 
Jag har nu under förmiddagen kollat upp olika arbeten jag kan söka, och jag fick en liten glimt i ögat när det kommer till just ett område. Nu får vi bara hoppas på att det går vägen. 

Men först nu blir det att slänga sig i en dusch och göra sig fin för att det är fredag liksom. Juste jag firar 7 månader tillsammans med min pojke idag också, oops! I'm so happy. Chears to this! 

Om vi går tillbaka till jobb delen då, så vill jag bara tillägga att ag hoppas av hela mitt blodiga hjärta att detta går bra för mig! Detta är verkligen någonting jag behöver just nu och framöver också. Det handlar ju inte heller bara om pengarna även om det är en stor faktor i frågan, utan det handlar om den sociala biten också. Eftersom jag inte får den via skolan då jag studerar på distans så vill jag ut och träffa folk nästintill dagligen... Och så kan det vara skönt att skingra tankarna och göra något annat. 

Wish me good look!l

Dagen började bra med en lång promenad med hunden i solen. Hittade då både tussilago och blåsippor! Därefter blev det hem och läsa religion för att avsluta arbetet som ska in imorgon. Plötsligt blev klockan fyra och Filip slutade jobbet. Eftersom han var för trött för att åka iväg och träffa folk fick vi mysa här hemma istället! 

Ville även visa honom blå sipporna då han inte trodde på att jag sett några så det blev en promenad framåt kvällen också. Fortfarande lite halv ljummet utomhus vilket är väldigt mysigt! 

Nu ska det ses film och mysa. Har vi tur kanske vi hittar en packe pop corn i något skåp. Hihi!