För ett år sedan lovade jag mig själv att aldrig börja dricka kaffe. Jag avskydde smaken och trodde då att jag aldrig skulle bli fast i skiten. Men inte visste jag då att jag ett år senare skulle sitta med en kopp i handen och tänka ''hur hamnade jag här''. det började som en social grej, kollegorna på jobbet tog sig en kopp och jag ville inte sitta där med mitt smaksatta loka vatten så det blev en kopp för mig med. Tidigare har de varit tio kilo socker i koppen för att jag ens ska tänka tanken av att dricka de, men då jag börjat välja de med ''nyttiga'' alternativen har sockret helt enkelt plockats bort. 

Nu när det blivit rutin på de hela börjar jag alltid ett jobb pass med en kopp kaffe. Jag gillar mornarna här på  Klingsberg, fridfullt. Tar mig alltid en paus i arbetet med en kopp kaffe och ett bläddrande på telefonen. Det är vad jag behöver för att kicka igång dagen. Strax är koppen tom och jag ska då börja arbetet ordentligt. Känner mig ovanligt pigg och glad idag, och jag kan själv inte förstå varför. Har knappt sovit något inatt, och dessutom ska jag jobba till 18. Men det är något med denna dag som är så bra. Kanske beror de på att det är Rix fm här i norrpan, eller bara för att solen skiner. Vi tar en klunk kaffe på de!

Som jag sa är de Rix fm, och även om jag inte bryr mig något nämnvärt om vilka artister som kommer hit så lockar de lite - bara för att de är tradition.