Det var ett tag sen jag skrev nu, jag är en värdelös bloggare. Men nu de senaste månaderna har det hänt så mycket, så himla fort. Och ändå känns det som om jag står kvar på samma plats fortfande. Lite smått vilsen och osäkert. Efter solsken kommer värsta regnet - det är så sant som det är sagt. Det finns inga medgångar utan motgångar, och tvärt om. Men jag sitter fortfarande här, med en kopp halv kallt kaffe och funderar i regnet. Har haft en omtumlande helg, med både underbara stunder och sådana som skrämt mig enda in till benet. 

 

Tänkte flika in lite om hur helgen har utspelat sig: I fredags var det fint väder, så det blev en tur ut till min lilla morfar - hjälpte till att fixa lite i trädgårn och passade på att sola lite. På kvällen blev det en mysig taco kväll med Josefine, vi halvkollade på hockeyn, drack lite för mycket cola. Jag har inte varit så fnissig och flummig på länge. 
Sedan i lördags var det dags för min pojkvän att träffa min pappa för första gången. Vi åkte och hälsa på dem vid husvagnen. Och som alla andra tjejer är inför ett sådant möte var jag lika nervös. Far och dotter relationen är ju alltid speciell. Men det gick riktigt bra. Tog mig ett glas vin i solen med min kära bonusmamma och njöt. Grillade lite och promenerade runt campingen som dom bor på. Riktigt fint var det! Sedan på kvällen blev de fest, en liten fest var det väl tänkt men det eskalerade ganska snabbt och ifrån ingenstanns kom det åtta personer till. Det blev en utgång lite utöver det vanliga, med både nya och gamla möten. Mycket skratt och även mycket dricka, så nästa helg blir en vit helg. Hur frestad jag än kommer bli så ska jag hålla mig till det.