Och så var denna sommar framme vid slutet. Snart i alla fall... Det har varit en underbar sommar på många sätt, men som med alling har det funnits motgångar. 
Sitter för tillfällt och funderar på vad jag ska göra med hösten. Måste plugga och samtidigt jobba, vilket är något jag försöker att pussla ihop. Kommer ha ett hårt liv framöver, men det kanske är just vad man behöver för att verkligen känna att man lever? 
Vi väntar just nu på att en ny dörr ska öppnas, med nya möjligheter. Tills dess får vi ta itu med det som går att ta itu med. 

Vi jobbar och står i tills vidare, har vi tur kan vi jobba så pas mycket att vi får en stabil inkomst så att vi vartefter kan skafffa oss en liten lägenhet i stan. Jag tror att jag fokuserar så pass mycket på att flytta hemifrån just för att tanken av att vara helt ensam skrämmer mig lite. Att enbart ha sig själv att relatera till, komma hem till en fint inredd lägenhet. Att inse att min barndom officiellt är över, det är fan sorgligt på ett sätt...