Tur att man kan ta en trip down memory lane när det är sånt här pissigt väder ute. Sitter och sträck kollar The Hills, jag kan inte få nog av de liv dom lever. Glammigt på utsidan men på insidan allt annat än lyx. Ser så härligt ut att jobba på det sättet dom gör. Klä sig i en mode influerad stil till jobbet, ett par tighta snyggt åtsittande jeans en charmigt söt topp och ett par enkla men snygga ballerina skor. Ja tack till ett liv i L.A!!! 

Funderar återigen på vad jag kan tänkas arbeta med. Jag är mycket inne på lärare, men att jobba med att skriva vore inte heller fel... hmmm. Ska ner till vägledningscentrum imorgon och välja ut lite kurser att läsa. Kanske blir de några pedagogiska ämnen men även något annat att mixa med. Ju mer annorlunda desstu mindre enformigt = roligare!

Angående rubriken då. Love is not a maybe thing, ja det är precis så det är. Att tvivla på om kärleken är rätt för än betyder att den inte är det. Man ska aldrig behöva tveka och tvivla. Det ska inte vara en rak väg framåt men man ska ändå inte möta på korsningar och återvändsgator. Det ska gå sakta, kringligt och krangligt framåt, en backe upp och en backe ner. Men man ska ändå gå frammåt. Ett rödljus här och var gör inget, stanna upp, lev i stunden, glid vidare. Ja okej nu låter de som om jag pluggat lite för mycket körkortsteori men what tha heck, det är sant!