Inget är som väntans tider, det kan man lugnt säga... Prov om 45minuter och jag är nervös och mår så förbaskat dåligt att jag vill gräva ner mig och försvinna. Tänker på gårdagen och dess rabalder och det gör saken inte bättre. Om två timmar kan jag säga att det är över i alla fall, ska bli intressant att se hur jag ska kunna prata under provet - jag som får tunghäfta så fort något händer...
Ae detta mår vi inte bättre av, adjö!