20 November

Just nu vill jag inget hellre än dra täcket över huvudet och invänta slutet på denna dag. Finns inget lyckat denna dag kan ge, och vad jag skulle behöva är att sätta mig och storlipa. Orkar inte vara stark längre, har allt för mycket känsloladdade bomber som snart exploderar... Och när dom väl gör det, vad finns då kvar av det liv jag lever i just nu?
Därför tänker jag inte ge vika, inte så att någon ser ialla fall. För fan va stark jag ska vara nu framöver. Det närmaste till reaktion som ska fås av mig är en rynkad näsa. 


-----------------------

Inte nog med detta, idiot ungjävlar springer runt och äggar fönstrena i kvarteret. Och vem får ta hand om de? Jo en stackars människa som för det första säkerligen inte gjort sig förtjänt av det och för det andra garanterat velat lagt upp sin tisdagskväll på ett trevligare sätt! 
Usch för denna stad, denna årstid, och framförallt denna själviska värld.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0