I en veckas tid nu har träningen legat åt sidan, jag skulle kunna säga att jag har haft mycket annat att göra men det i sig hade varit en lögn. En timmes träning per dag innefattar 4% utav dagen, vilket är väldigt lätt att klämma in. Jag har varit så genom rutten mot mig själv eftersom jag struntat i det (trots att träningen är för MIN skull och är det enda som unnas mig). Så jag ska ge mig själv ett löfte, att alltid sätta mig själv före OAVSETT hur stor den nära dörren är.
------
Just i denna stund sitter jag och kollar på när pojkvännen tränar, fan vilken underbar flickvän jag är som är ett sådant stöd! Mja, absolut. Tänk att få ha sådant stöd i allt man gör, någon som sitter lite mer i bakgrunden och peppar.
Hungrar ihjäl gör jag också, en timme kvar nu. Men snart dör jag känner jag, magen skriker!