Det är så kallt att det lika gärna kunde vara snö på marken. Det är otroligt att man inte får utskrivet antideprisiva medel för sådant här. För kylan och mörkret gör än fasen deprimerad en aning. (Läs väldigt deprimerad). Sitter och tittar igenom bilder från turkiet och längtar tillbaka. Konstigt att datorn inte gått sönder än, så många gånger som jag dunkat huvudet mot skärmen i hopp om att på något magiskt sätt hamna på samma ställe som bilderna är tagna på... Riktigt så fungerar det visst inte. 
Förstår inte riktigt vad det är som håller mig kvar här i detta kalla, dystra, ensamma land? Hade jag cashen skulle denna minut få bli min sista här. ''Vi tar en sista minuten vart du vill.'' - Håll käft så vi kan åka någon gång typ?

 

Jaja. Anledningen till att jag fortfarande är vaken är för att jag ska vara hos tandläkaren om ca 7 timmar och jag är skapligt nervig pga det. Kan inte sova/vill inte sova.