Du är fläcken som aldrig går bort

  Allt påminner mig om dig. Det är mitt fel att vårat fall blev så långt. Jag skulle aldrig ha satt dig på en pedestal. Du hörde nog aldrig hemma där. Vi alla felar någon gång, det är mänsklig. Du är och kommer alltid att vara en del av mitt mig, i alla all hon som jag en gång var. Men den tjejen finns inte kvar. Så titta på mig nu. jag reser mig igen, och igen, och igen!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0