En liten text som jag tänker på ofta nu för tiden. Vissa berör den kanske inte något speciellt, men mig berör den varje gång jag läser raderna. Jag vet att jag själv fallit för frestelser många gånger, och att de resulterat  i att jag har ''glömt'' bort andra och deras känslor. Men nu för tiden tänker jag verkligen på vad mina val påverkar andra. Jag försöker verkligen att göra rätt för mig i nästintill alla situationer. 

För mina vänner, min familj och alla andra som har en betydelse för mig är viktiga och vad jag gör mot dem påverkar också mig. Men de dom gör mot mig påverkar tyvärr mig mer... Jag vill inte påstå att jag blivit en svag person bara för att jag inte agerar utåt när jag blir upprörd. När jag var yngre hade jag lätt för att visa när något påverkade mig. För det mesta grät jag, och många kan påstå att jag var högljudd, men vi alla vet att man går upp i tonläge när man är upprörd. 

Nu för tiden är jag en mer tystlåten person. Jag sätter upp som en vägg, - när någon skriker på mig och agerar mot mig stänger jag ute precis allting. Inte med flit, men de är väl en typ av försvarsmekanism. Höga röster får mig inte att lyssna mer, snarare tvärt om. Jag lyssnar mindre. 

 

Vart jag vill komma med detta är: varje dag händer det någonting som sätter oss i obalans. Positivt som negativt. Händelsen spelar ingen roll, det som spelar roll är vad vi väljer att göra med den! Låter vi den förändra oss eller är vi starka nog att stå emot?

 

Jag blir allt starkare varje dag. På mitt egna lilla sätt!